labellissima

Hur vet man egentligen när det är rätt? Att det kommer vara, vara alltid?
Kanske är det så att man aldrig riktigt kan veta det, eller så når du en viss punkt då plötsligt allt känns solklart och den där känslan av att "de-kommer-nog-vara-vi" ett tag infinner sig.
Nu ligger han, med stort H, där borta i sängen och ropar till mig att han alltid bara vill ha mig nu och aldrig någon annan.
Och jag vill verkligen bara ha honom, för mig nu finns det bara en person och han ligger i sängen och väntar på mig...
Tidigare har det gått lång tid innan jag äntligen lyckats få känslan av någon form av trygghet att infinna sig. Ibland, eller snarare ofta, ett eller två år innan jag känt att det kan nog faktiskt vara. På ett sätt är det konstigt att det för mig har krävts så lång tid, men på ett annat sätt är det inte så konstigt... Lite svamligt här nu känner jag.hehe.
Men med Petter så känner ja verkligen att det kan vara och det är inte alls så ofta som förr som känslan av tveksamhet kryper sig på. Dock kommer det nog dröja ett litet tag till innan jag helt kan "tro", haha, men jag älskar honom verkligen.
Trygghet som blivit så viktigt för mig, är något som han ger mig och egentligen har gett mig ända sedan vi blev tillsammans. En trygghet som för min del var så enormt välbehövlig för att jag skall kunna vara tillfreds i ett förhållande och för att ja ska kunna vara en "good girl", om man säger så. Alla som känt mig länge vet nog alltför väl vad jag egentligen menar....
Jag vill verkligen bara vara med dig, på ett sätt som jag knappt kan beskriva......
Det är väl det som gör att det är just rätt......