labellissima

Hola quapos:D
Idag har ja jobbat hela dagen, var sjukt trött redan när jag steg upp kl nio imorse efter endast några få timmars sömn, och är lika seg nu..

"I know you've been sad
I know I've been bad
But if you'd let me
I'd make you ribbons from a paper bag.

You're so good to me
And I know
It ain't easy"

Jag vet att de är så som fallet är så ofta. Jag försöker verkliegn, tro mig, det gör jag. Men det är lixom något som bara inet går, något som går fel och så helt plötsligt är man där igen. Där man förr var och lovade sig själv att aldrig någonsin hamna igen.
En gång nådde jag botten, kanske till och med två gånger. "I was down so low". Jag trodde aldrig att jag skulel kunna börja om, för de kändes bara som om man skulel gå sönder inuti.
Men de gick över med tiden.....
"Won't you come and help me with these cuts of mine?
I disconnected my heart
And cut myself on the wires

I know I was wrong
I knew all along
But I got so far from my home
I never thought I'd be so lonesome"

NU känns de som om jag från coh till håller på att ramla ned igen....ja försöker att inte bli "sån", för jag vill verkligen inte de.Men de känns som om ja glider.........